Arkivet

I arkivet läggs artiklar som presenterats tidigare och som vi gärna vill bevara..

Per Anders Mårdh har gått ur tiden

Per Anders Mårdh

Igår nåddes ÖsterlenAkademien av det tragiska beskedet att vår käre ledamot Per Anders Mårdh efter en tids sjukdom gått bort.  Per Anders har varit en av oss i Akadmien sedan den bildades 2003.

Hans kärlek till Österlen, dess historia och matkultur, var stark vilket han bland annat visar i sina artiklar i ÖsterlenAkademiens böcker.
Vi kommer att sakna hans kreativa, nytänkande och spännande inlägg.


Per-Anders Mårdh, professor i bakteriologi, var under många år involverad i frågor rörande det kulinariska arvet genom sin roll som ”Director for HealthyTravel and Tourism Centre” i Simrishamn, alltså ”Öster om leden”.
Väster om denna led har han under senare delen av sitt yrkesverksamma liv ägnat sig åt humanreproduktiva och mikrobiologiska frågor vid Lunds Universitet.


Under Akademien reflekterar har vi publicerat Per Anders artikel om guldhalssmycket som publicerades i ÖsterleAkademiens bok "Skönhet och hälsa Öster om Leden (2013).

Nils Tryding har lämnat oss


Nils Tryding har lämnat oss

En Österlening har lämnat oss. Nils Tryding föddes i Tryde Eke i Ingelstads kommun. Fadern var snickare liksom farfadern. Den senare var enligt Nils en förutseende man, som snickrade sin egen likkista, som han även använde till att sova middag i.

Allt detta beskriver Nils Tryding i sina kapitel i Österlenakademiens böcker, ”Skönhet och hälsa Öster om leden ( 2013)” och ”Personligt öster om leden (2017)”. 

Nils Tryding var mycket respekterad som läkare inom klinisk kemi liksom en av världens främsta konstkännare och då särskilt Miro.

 

När jag kom till medicinkliniken i Kristianstad 1980 startade vi studier i syfte att via blodprov ställa diagnosen hjärtinfarkt tillsammans med Nils Tryding. Metoden är nu standard över hela världen. Genom sin forskning och betydande undervisningsmeriter utnämndes Nils till professor, den första professorstiteln som hedrat Centralsjukhuset i Kristianstad. 

Nils var en trogen Rotarian och chartrade Kristianstad-Åhus Rotaryklubb 1981. Vi var också kamrater i samma klubb många år. 

Nils har undervisat generationer av läkare i kurser kring blodanalyser och diagnostik. 1996 gav han ut ett mastodontverk ”Drug effects in clinical chemstry”. Själv kommenterar han boken att den är mycket tråkig men tack vare de färgglada teckningarna av Miro på omslagen har den väckt visst intresse.

Med tiden skapade Nils en unik och komplett samling av Miroaffischer, som han 2003 donerade till Kristianstads konsthall, en storslagen gåva som sätter Kristianstad på kartan som ett centrum för konstnären Miros verk, vid sidan om Miromuseet i Barcelona.

Konstintresset och humorn har varit Nils ledstjärna. Efter pensioneringen fortsatte han att undervisa läkare, nu som ledare för konstresor runt om i Europa. Nils kunde vända ett torrt och sakligt ämne till ett kåseri med en fängslande berättarkonst. Det är ingen överdrift att påstå att Nils Trydings historier bara kan berättas av honom, vi är många som försökt återberätta med tveksamt resultat!

Alla vi kollegor på sjukhuset i Kristianstad är tacksamma över att ha fått samarbeta med en person med en unik intellektuell skärpa och humoristisk talang. Att dessutom få delar av hans livshistoria nedtecknad i skrift är vi också mycket stolta över i Österlenakademien.

I sitt kapitel berättar Nils om en händelse där en annan färgstark läkare på Centralsjukhuset i Kristianstad, öronläkaren Tomas Gejrot, som tillsammans med patienter från hörselfrämjandet blev förevisade Centrallaboratoriet på CSK. För att muntra upp förevisningen berättade Nils dessutom alla historier han kunde. 

Efter förevisningen frågade Tomas Gejrot om det var någon som hade några frågor, varvid en liten gumma räckte upp handen och sade: ” När kommer Nils Tryding – han skall ju vara så rolig?”

Nils fick leva ett långt, frisk och innehållsrikt liv. Vi kommer att minnas honom med ett leende på läpparna. 

 

För kollegorna på CSK och Österlenakademien

Ola Ohlsson

Preces Österlenakademien

F.d. klinikchef Medicinkliniken CSK




Minnesruna över Nils Tryding från vännen Per Simonsson

Professorn och konstälskaren Nils Tryding avled i december vid en ålder av 91 år.

Han närmaste är hustrun Lena och sonen Sven med familj.

Nils lämnade 1965 en forskargärning i Lund för att bli chef för laboratoriet i Kristianstad. Han var med i byggandet av Centralsjukhuset. ”Vi ritade en korridor här och så en till där. Det blev mycket plats för konsten!”, berättande han om arbetet. Där skapade han också ett stort laboratorium. Men i stället för att förskansa sig i sitt skinande nya palats blev Nils en naturlig och uppskattad medlem av medicinarskrået, på läkarmöten och vårdcentraler, på golfbanor och konstutställningar, och som ledare av kurser och seminarier. Inte ens lokalradion höll han sig borta från. 

”Onsdag eftermiddag ägnar jag åt byråkrati”, berättade han en gång för mig som nybliven chef. Resten av tiden kunde han då ägna den i sanning kliniska kemin, en specialitet som han formade till att vara just fokuserad på den kliniska nyttan av det kemiska analysarbetet. Det vi idag fint kallar ”clinical outcome” jobbade Nils tidigt med under parollen ”Laborera rätt och lagom”, där fokus var på att evidensbasera val av diagnostik, även om ”evidensbasera” inte fanns i den tidens vokabulär. Han byggde upp en databas som stärkte optimalt analysval, och var tidig med att utnyttja internets möjligheter att sprida vetenskapliga utvärderingar, som ett komplement till det kollegiala mötet och diskussionen. 

Nils arbete spreds lokalt men också globalt, t ex i det arbete han gjorde tillsammans med kollegor från AACC för att sammanställa läkemedelseffekter på laboratorieresultat. Nationellt ordnade han i många år den mest eftersökta ST-kursen, den i klinisk kemi för primärvården. Dit inbjöds också unga kliniska kemister som fick en ögonöppnare för hur en distriktsläkare tänker. Jag tror inte alla vi som fördes samman med distriktsläkare i sommarstugorna i Juleboda, invid Hanöbuktens kalla vatten, riktigt visste hur en allmänmedicinare såg ut, än mindre tänkte. Det satte spår.

Eftersom klinisk kemi, enligt Nils, är ett så tråkigt ämne, insåg han att den behövde lättas upp. Det gjorde han med historieberättande i Fritjof Nilsson Piratens anda - de kom från samma trakt, delade samma varma humor - och njutandet av konst. Att verkligen se konst, smälta den på djupet, hade han som student lärt sig av kirurgprofessorn Philip Sandblom, vars väggar pryddes av impressionisters ovärderliga verk. Det satte att outplånligt intryck. Studenten från landet blev en hängiven konstälskare. Nils kom att fastna, vilket var typiskt för hans personlighet, för den mest folkliga av konstuttryck: Affischen, och då specifikt dess mästare Joan Miró. Nils samlade alla hans närmare 200 affischer. En unik konstsamling som är donerad till Kristianstads konsthall och som gjort många internationella turnéer. Liksom Nils arbetade för en folkets kliniska kemi, spred Miró folkets konst, affischerna som hängde där människor möts, på torg och på kaféer, till allas glädje. 

I många år ordnade Nils konstresor, kors och tvärs i Europa. 2009 sammanstrålade Nils och jag i Lissabon. Han ledde då, med outtröttliga steg, som alltid iförd tröja från Lacoste, en två veckors bussresa över den iberiska halvön. Resesällskapet bestod av en allt mer fascinerad, men med tiden också trött, skara ur Sveriges Äldre Läkares Förening. Nils, åttio år fyllda, var i sitt esse.

Nils var inte teknikintresserad. Det var det medicinska resultatet, konstverket, nyttan, som gällde. Trots det, eller kanske just på grund av det, stod han som fadder till en av svensk medicintekniks stora framgångar. Nils gav på sjuttiotalet innovativa medarbetare möjlighet att under flera års tid utveckla en ny metod för patientnära analyserande av hemoglobin. Den prototyp som de tog fram, med en ilsket röd färg som tagen från en affisch av Miró, kom att bli den globala framgången HemoCue, nu på mottagningar över hela världen. 

Mitt sista möte med Nils var i somras när jag angjorde Åhus hamn och gjorde visit. Nils var sjuk men pigg och glad, och med sitt intellekt i behåll, en klarhet om han behöll till slutet.  Som alltid var det härligt att återse sin förebild och lärare, en vän som betytt så mycket för att skapa min och så många andras yrkesroll.

 

Per Simonsson

210109

Kransnedläggning vid Nils Einar Regefalks grav


Den 31 oktober 2018 delade ÖsterlenAkademien för första gången ut stipendiet till Nils Einar Regefalks minne. Samma dag skulle donatorn ha fyllt 90 år. Utdelningen, som ägde rum på Tranesgården i Skåne Tranås, inleddes med en kransnedläggelse på Nils Einars grav i Skåne Tranås.

Karin och Ingvar har lämnat oss


Den tredje boken ”Personligt öster omleden”, präglas av Karin och Ingvar. Den sista diskussionen vi hade med Karin, några dagar före hennes bortgång, var hur bildmaterialet från hennes rika produktion skulle illustrera boken.
Det var en förmån att få Ingvars dräpande kommentarer till våra essäer i böckerna. I ett kapitel i vår förra bok om socker och dess effekter på hälsa, ursprungligen betitlat ”Förfärande sött”, ändrade han till ”Förförande sött” – ja, då har man förstått problemet.
Våra möten med Karin och Ingvar präglades av deras originalitet och humor. I ett samtal Ingvar hade med några kamrater från ÖsterlenAkademien ett par dagar före sin bortgång kommenterade han skämtsamt att han, trots alla böcker han skrivit och alla målningar han gjort, förmodligen blir främst ihågkommen som programledare i ett TV-program från 1980- talet.
Karins ord till Ingvar när han hyllades på sin 80 års dag efterlämnar ett starkt minne av en sällsynt kombination av begåvade konstnärer, goda vänner och inspiratörer med mycken klokhet och humor: "Min älskade Ingvar önskas många lika goda år som redan akterut kan iakttagas. Nu seglar vi vidare min kamrat".
Karin och Ingvar har nu hissat seglen på skutan Aniara och styrt kursen bort från sin ateljé Karinholm på Vik.
Vår hyllning till er är att vi skrivit färdigt vår gemensamma bok som om ni fortfarande fanns på stolarna 9 och 17 i ÖsterlenAkademien. Vi känner alla att ni någonstans blickar ned på oss över Aniaras reling och vi kan också höra Ingvars ord: "Den här boken blev faktiskt ännu bättre än den förra" - men så brukar det ju vara.
Minnet av två färgstarka ledamöter i vår krets kommer aldrig att förblekna.

För ÖsterlenAkademien
Ola Ohlsson
Preses